EN HIMLA KÖR !

 
Att lära sig ord och meningar och kunna tala med andra människor är en sak.
Att kommunicera är en helt annan. Hur lär man sig det ena och hur lär man sig det andra?
Och hur ser det ut när man talar utan att kommunicera?

 

För många år sedan fick jag en bra lärdom i detta. Jag och en kollega turnerade på förskolor och skolor med barnvisor, ramsor och teater. En av låtarna handlade om en KATTMAMMA!
Alla barn älskade den: Här ligger vår lilla fru katt, och magen är alldeles platt, för hon har just fått sex små barn……som snuttar hela dan!

 

Som de kreativa och pedagogiska människor vi ville vara introducerade vi varje sång på ett spännande sätt. Jag smög närmare barnen. Kollegan drog ett gitarrackord och jag frågade barnen med dunkel stämma: Är det NÅGON av er som har en katt?!?

Vips räckte en ljuslockig flicka upp en hand och sa:
JAAG. Vi har en stor röd katt !
Och genast efter det fyllde de andra barnen på en efter en ungefär så här:

-         Och min pappa har en stor röd bil och den är jättesnabb…

-         Men min mormors hund blev överkörd av en bil förra julen…

-         Jag ska få en cykel i julklapp!

-         Min lillasyster har ramlat när hon skulle cykla till affären…

-         Jag ramlade i rulltrappan igår och då fick jag glass…

-         Jag tycker inte om glass..

-         Imorgon ska vi gå till McDonald’s för då är det lördag..

-         Idag ska vi äta pizza för min mamma fyller år…

-         Osv.

Man kan säga att katten försvann och in kom bilar, mormödrar, julafton och pizza.
Och där stod jag som ett fån och undrade hur jag i all världen skulle hämta tillbaks entusiasmen för Kattmamman.Nästa gång frågade jag ingenting. Jag pratade om kattmamman och sen drog vi igång sången
innan barnen hann blinka. Det blev bra. Dom lärde sig den och det blev en go gemenskap i
rummet! Själva sången lyfte hela förskolan och blev en glädjefull kommunikation.
Alla blev för ett ögonblick lyckligt befriade från sina egna tankar, viljor och föreställningar.  

 

Människans hjärna verkar vara gränslöst associationsbenägen och påhittig. Så har man ett mål med vad man vill som förälder, pedagog eller chef är det magnifikt att gå rakt på sak och köra över alla eventuella sidospår. Med kärlek förstås.
För det verkar vara likadant för oss vuxna som för barnen. Alla har så mycket att prata om. Fantasierna flödar fritt i var och en.

På ett möte med vuxna människor frågade chefen hur lång tid som var rimligt att lägga
på utvecklingssamtal med varje anställd. Ordet var fritt och efter 30 minuter handlade diskussionen istället
om de nya busstidtabellerna.

 

 ”Det var som om tvålen halkade ur händerna på mig” sa chefen efteråt.
Men hon hade humor och insåg att hon fick ha en annan strategi nästa gång.
Associationer är underbart och utan den förmågan hade vi knappast skrivit så mycket poesi och konst och dans och berättelser. Men sedan är det ett annat steg att gå ut i världen och kommunicera.

 

Kommunikation kommer från orden Communicare = Att göra tillsammans.
För det krävs det en modig ledare som inte släpper taget.
Det är då man kan få till en himlakör eller ett himla härligt möte!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 


Kommentarer
Postat av: Barn3

Kollegan är alltså vår pappa!

2010-12-15 @ 00:14:53
Postat av: Andrea

Jättebra Helena!

Dom flesta verkar tro att dom kommunicerar så fort dom öppnar munnen... och har totalt glömt bort att dom måste lyssna också.

Mera lyssnande! Mera kärlek!

Varma kramar till dig!

2010-12-15 @ 13:45:49

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0